Nu blev det visst lite tokigt. Fick ett mejl från min producent Ulrika Nulty att det hade blivit tokigt med det fysiska tillståndet jag hade på mig under gårdagens TV Debatt. Därför tänkte jag att jag snabbt som attan får skriva ytterligare ett inlägg här i dagboken. (Jag som var så glad för att lämna hela stöket bakom mig men så är det: som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig.)
Såhär är det: det var klart med tillstånden på lördagen precis såsom jag sa i tv.
På måndagen var vi inte längre välkomna någonstans.
Tillstånden vi skulle få gällde att filma både i Peterskyrkan, i Sixtinska kapellet och i Vatikanmuséet.
Det har påståtts att katolikerna inte vill att man filmar i kyrkan, vilket jag absolut kan hysa respekt för men tillståndet gällde med andra ord också museet som ingelunda är någon kyrka eller helig plats.
På måndagen drogs samtliga tillstånd tillbaka – förutom det att få filma kyrkan exteriört, bakom avspärrningarna på Petersplatsen.
Tillståndet jag visade upp i tv hämtade den italienska researchern ut och gav till oss och jag fick information om att det var tillstånden som hade dragits in.
Jag fick först för nån timme sedan reda på av min producent Ulrika Nulty att just den plastbrickan INTE var det ursprungliga tillståndet utan det som gällde på Petersplatsen utanför.
I övrigt tycker jag själv att jag var rätt bra i debatten. Glad och lugn och utan att ge igen och vara elak.
Men tyvärr hade jag alltså blivit felinformerad om den plastbit jag visade upp, vilket jag naturligtvis beklagar och ska skälla lite på min producent.
Det är tråkigt att det blev fel men ändrar ingenting i sak.
Frågorna kvarstår om varför vi först av vatkanen fick höra att vi fick tillstånd och vardlr de sedan drogs in, varför vi inte ens längre fick filma på museet som ju inte är en helig plats, hur Vatikanen motiverar det med att jag personligen inte är önskvärd, hur de får kännedom om min person och min icke önskvärdhet. Jag frågar mig också fortfarande varför Maria Hasselgren gick till ett grovt personangrepp och jämförde mig med en antisemit i en synagoga. Räknas jag alls inte som kristen i hennes ögon och i så fall varför?
Det enda jag tycker är konstigt i efterhand och som jag skäms lite för efter tv-debatten igår var att vi alla var troende människor men ingen av oss önskade varandra Guds välsignelse eller frid. Det borde vi ha gjort alldeles oavsett meninsskiljaktigheter.
Så till alla: Guds rika frid och välsignelse inför helgen som kommer.
För de som undrar var det tidigare dagboksinlägget tog vägen så publiceras det i morgon istället. Jag kände att det var viktigt att snabbt komma ut med ett förtydligande. Trevlig helg!