En av de saker jag gillar mest med datorn är delete-knappen.

Jag skriver nånting, tittar på det, gillar det kanske till och med och trycker på delete.

Borta!

Så är det med texterna som aldrig blir lästa och aldrig uppförda.

Lite så är det med den här dagboken.

Texterna här är ju skisser, ett verk i arbete, somligt skrivs för stunden, annat ska användas i böcker, shower eller manuskript. På nätet ligger de ute i tre månader och sedan försvinner de. Som en våg som kommer  vid samma tid varje dag och suddar ut ett stycke av spåren i sanden.

Ibland ändrar jag och stryker i texterna. Ibland tar jag bort dem helt. Kanske för att jag vill spara dem till senare. Kanske för att jag fick en impuls och inte längre gillade det jag tidigare hade gillat.

Det är så enkelt. Jag loggar jag in och trycker på delete. Borta!

Om Gud någon gång skapar en ny värld när han tröttnat på den här, en värld 2.0 kanske han kan installera en deleteknapp i varje människas liv att använda lite då och då.

Efter en bortslösad kväll på krogen. Delete!

Efter en timmes håglöst surfande på nätet. Delete!

Efter det onödiga grälet eller knullet du inte ens ville.

Delete delete delete.

Bara ett tips Gud, om du tar dig tid att läsa min dagbok.