Den stora behållningen av premiäravsnittet av På Spåret var det sätt som författaren Björn Ranelid meddelade alla i studion att han var hundraprocentigt tvärsäker på att han nu avgav det rätta svaret.

Och så var det fel.

Varje gång.

Varje gång han tvärsäker utlovade det rätta svaret hade han fel.

Och det vidunderligaste var detta att han hela tiden hade fel inte rubbade honom en millimeter i sin övertygelse om att han satt inne med kunskaper vida överlägsna alla, kunskaper som var tveklöst sanna, tvärsäkert rätta.

Han hade på något sätt fortsatt rätt.

Lite likadant är det med somliga religiösa människor, vilket för oss åter till den gamla sanningen att övertygelse är ett psykologiskt tillstånd som inte har nånting med en objektiv sanning att göra.