I tolv år skrev jag på ”Om Jesus”. Den hade blivit mitt gömme. Jag begravde mig i teologiska studier, läste doktorsavhandlingar som andra läste kioskdeckare, skrev och skrev utan någon egentlig idé om att bli klar. Sedan fick jag korta väldigt. Bara jungfrufödseln omfattade från början nästan 100 sidor och korsfästelsen gick i sin första version lös på närmare 200. Den uppmaning jag fick från de som läste manuset var att våra vara ännu mer personlig (något jag satt mig i vinn om från början att inte vara) och till slut kom Om Jesus på sätt och vis att bli min mest personliga bok någonsin.

Vi visste att det skulle finnas ett intresse eftersom Om Gud hade gått så bra. Men att intresset skulle vara så glupande kunde vi inte ana. Redan innan boken kom ut i handeln höll jag den första föreläsningen i Uppsala Domkyrka, jag var lite försenad i bilen upp och arrangören ringde nån kvart innan jag skulle upp för att fråga var jag höll hus och jag frågade om det hade kommit nåt folk, och hon arrangören svarade att kyrkan redan var full. 2000 personer satt och väntade. På ett föredrag i teologi!

Sedan var det så hela resten av våren. Fullpackade kyrkor vart jag än kom, och ett gigantiskt intresse för boken, som trängde sig förbi till och med kokboksfloden upp till försäljningslistans förstaplats.