När vi stiger av planet är kl 1 på natten efter drygt två timmars försening där vi suttit i en tokvarm kabin och väntat på att det ska bli flygplanets tur att avisas på flygplatsen i Wien, alla är utmattade, trötta och vill bara komma därifrån.

Flygvärdinnan håller sitt lilla anförande som hon brukar i högtalarna, läser ur manualerna och hoppas med lika glad röst som alltid att vi har trivts ombord och haft en behaglig resa och att hon hoppas att vi ses snart igen.

Det borde finnas andra textkort att läsa ur än standardkortet om den med trivas ombord och behaglig resa.

Det borde finnas textkort som säger som det är: Hörni, den här jävla resan sög, vi förstår att ni hatar oss, men det var inte vårt fel! Det är skitvintern!

Det borde finnas textkort anpassade till livet, när nu inte livet, oberäkneligt som det är, alltid anpassar sig efter textkorten.

Jag är hemma från Egypten.