Så vad gör man efter en premiär som gått finfint? Vad gör man efter att recensenterna har skrivit att det är jättebra och publiken strömmar till?

Dricker man champagne? Slår man klackarna i taket, dansar och dricker sig asfull.

Nej, man städar.

Möjligen är det frikyrkopojken i mig som reagerar men så är det.

Det är en sorts terapi. En sorts behov av att göra rent efter veckor av undntagstillstånd.

Städade hela eftermiddagen igår. Har dammsugat och skurat hela lägenheten efter veckor av snöslask och vinterkräksjukor.

Min skurmopp är så äcklig. Den har ett sånt där avtagbart skurhuvud.

Heter det så? Skurhuvud?

Hur som helst har den det.

Ett avtagbart skurhuvud.

Varje gång jag ska skaffa nytt skurhuvud har de bytt modell så mitt nya skurhuvud passar inte på det gamla skaftet. Jag har säkert tio oanvändbara skurskaft i städskåpet.

Heter det så? Skurskaft?

Hur som helst står de där. Skurskaften.

Av nån anledning slänger jag dem inte.

Dels för att de är så långa. Jag vet liksom inte var man slänger skurskaft, och de går inte ner i hushållssoporna.

Dels för att jag innerst inne tror att jag en dag ska komma till affären och hitta ett skurhuvud som passar ett av alla mina skurskaft.

Till dess skurar jag med mitt gamla skurhuvud.

Min äckliga mopp.

Den sprider troligen snarare ut mer bakterier, gamla barnspyor och matrester än den torkar bort.

Den ser verkligen otäck ut. Och ohygienisk.

Men nu är det i alla fall skurat.

Det var allt jag hade att säga idag.

En rapport från en skurhink.

Från er egen lilla premiärdiva på knä med plasthandskarna på.

PS! Andra föreställningen i Stockholm gick också bra. Folk var så engagerade. Och jag kom ihåg nästan allting som jag skulle göra! Hurra! DS!