2008-07-09
  Jo, till slut fick jag hälsa på Meryl. Det var Lena Olin som introducerade mig. Jag stod där med framsträckt hand som en flinande fåne. Jag tror jag dreglade också. Meryl tittade på mig och tänkte att det var fint att de släppte in dysfunktionella på svenska fester. Eller också kanske hon trodde att jag var en småäcklig hund eftersom jag flåsade och inte kunde kontrollera ansiktsuttrycken. Antingen eller. Jag sa nånting också. Jag sa ungefär: ”Höhö aaeeoouoooee ymf.” Då log hon och sa att det var snällt sagt. Då sa jag ”Aaeeooyfte kaaddaaaa” och sedan gick hon. Kanske blir vi inte bästisar ändå. Kanske ligger hon inte just nu i sin säng och undrar vad jag gör nu.